Romska språket

Romskans rötter

Språkvetarna upptäckte först på 1700-talet att romska språket härstammar från Indien, närmare bestämt från nordvästra delarna av landet, och att det har sitt ursprung i ett folkmål som påminner om sanskrit.

Romska hör till de indoariska språken, som är en gren av den indoeuropeiska språkfamiljen. Språket grundar sig på Indiens gamla kultspråk sanskrit, från vilket hindi, urdu, marathi m.fl. språk har bildats. Romska och hindi är syskonspråk, men romskan har skiljts från det indoariska släktträdet för mer än tvåtusen år sedan.

Romska är ett internationellt språk som talas av flera miljoner människor runt om i världen. Med tiden har romskan splittrats till flera olika dialekter som har tagit intryck av lokala språk. Enligt forskarna har språkets grundvokabulär dock bevarats så gott som oförändrat i de olika dialekterna. Till detta har bidragit att romerna alltid har haft intensiva kontakter med romska gemenskaper i olika länder. De finska romerna har i detta avseende varit i en exceptionell ställning med tanke på vårt perifera läge.

"Hemligt språk"

I början av det förra seklet hade den officiella politiken i många europeiska länder, också Finland, som mål att tvångsintegrera romerna. Ett medel för att nå detta mål var att utplåna romskan och den romska kulturen. Ännu vid tiden för andra världskriget var romerna i Finland till största delen ett omkringresande folk som var mycket beroende av jordbruksbefolkningens hjälp. Exempelvis vintertid var tillgången till nattlogi ett uttryckligt levnadsvillkor. Majoritetsbefolkningen förhöll sig emellertid misstänksamt till romskan och att nattgästerna inte talade romska var ofta ett villkor för nattlogi. Detta ledde till att romerna tvingades akta sig och undvika att tala sitt eget språk.

Den utrotningshotade romskan

Romska i Finland finns med på Unescos förteckning över allvarligt utrotningshotade språk och hotet om att romskan i Finland ska dö ut har varit reellt. Sålunda har åtgärderna för att stimulera romskan inletts i avgörande stund. Trots de positiva åtgärder som vidtagits för att stimulera romskan är bevarandet av romskan som ett levande språk fortfarande i vågskålen.

Det romska språkets värde har så småningom identifierats och erkänts och även uppmärksammats i lagstiftningen. På 1990-talet skrev Finland historia som även väckte uppmärksamhet ute i världen. År 1995 uppmärksammades vikten av och rätten att använda romska i Finlands grundlag. Samma bestämmelse togs in i 17 § 3 mom. i 2000 års nya grundlag. Bestämmelsen betraktas som en allmän skyddsbestämmelse för minoriteter som förpliktar den offentliga makten att tillåta och stödja t.ex. utvecklandet av det romska språket och den romska kulturen.

Den största utmaningen när det gäller att bevara och utveckla romskan är fortfarande att språket används i så liten utsträckning. Problemen när det gäller att lära sig och bevara det romska språket är sammankopplade med bristen på dels högklassig undervisning i romska, dels romskt undervisningsmaterial liksom också med att romskan inte syns i den offentliga verksamheten. Exempelvis lek- och stimulansmaterial för barn och unga saknas så gott som helt och hållet. Den spridda lagstiftningen om det romska språket och dess svaga förpliktande verkan är också problematisk.

Bakgrund till och benämningar på olika befolkningsgrupper och språk
I Jean-Pierre Liégeois bok "Roma in Europe" finns information om bl.a. romernas flyttvägar, de första skriftliga uppgifterna om var i olika länder romerna slagit sig ner samt om den politik som bedrivits i fråga om romerna. Information om romernas historia finns också i Europarådets faktablad som finns tillgängligt på nätet på adressen http://www.coe.int/t/dg4/education/roma/histoculture_EN.asp